Jag kanske inte ska skriva det här för då kanske det blir sämre igen. Men Alexander har blivit sååå mycket bättre. Hans mage verkar vara på bättringsvägen. Under veckan som varit så har han inte varit lika ledsen lika ofta efter att han har ätit, pruttarna verkar inte göra lika ont och han har inte skrikit lika mycket utan anledning. Vi har fått se väldigt mycket av hans underbara leenden och det är så skönt. Jag kände att energin började ta slut. Men nu har jag fått en nystart, så skulle han bli skrikigare igen så kan jag hantera det.
Jag kanske ska berätta att vi har bytt ersättning igen och nu testar vi Althera som är mjölkfri. Vi har slutat med minifom eftersom det inte gav något resultat och så har vi varit till barnläkaren för att förra helgen var den värsta hittills. Alexander var nästan omöjlig, han kunde inte äta utan att bli ledsen och vi fick inte lägga ner honom när han var vaken och vagnen var knappt någon ide att ens försöka att använda. På måndag ringde jag BVC och krävde att något måste göras. Vi orkar inte se vår son lida och vi har ingen energi kvar. Så vi fick en tid hos barnläkaren. Hon trodde att han har sura uppstötningar och vi fick medicin mot det. Men hon sa även att vi har en superfin kille (självklart) och att han är väldigt "vaken" för sin ålder, han fokuserar blicken länge och ger respons när man pratar med honom. Han är så duktig vår lille skrutt.
Jag och Alexander har varit och träffat föräldragruppen på BVC. Det var 4 mammor och bebisar som var där, 3 killar och en tjej. Alla var jätte trevliga och vi bestämde oss för att träffas igen, vilket vi också gjorde. Igår fredag var vi och fikade i flera timmar. Det är roligt att prata med andra som har bebisar i samma ålder och som går igenom samma saker. Alexander är minstingen, både i ålder och storlek. De andra är ungefär en månad äldre. Jag tror att de kommer att bli bra kompisar. Både vi mammor och bebisarna.
lördag 28 maj 2011
söndag 15 maj 2011
Hur ska jag hinna med bloggen?
Ja, det här med bloggen det går inte så bra. Just nu har jag skrutten sovandes i babybjörnen så jag passar på att skriva ett snabbt inlägg för jag borde ju egentligen passa på att sova. Vad händer i vårt liv just nu då? Ja allt och inget.
Alexander växer så det knakar och idag är han 5 veckor. Tänk vad tiden har gått fort. Förra gången vi var till BVC så vägde han 4125 g och var 54,5 cm lång. Han är världens underbaraste lilla kille, men har ont i magen och det gör att han är en lite missnöjd bebis just nu. Vi får hoppas att det går över snart. Vi testar allt, Minifom, Baby semp droppar, massage och så har vi bytt ersättning. Det har blivit lite bättre men det är fortfarande hjärtskärande att se honom skrika när han pruttar. Nu tror jag att han är i Språng 1 i utvecklingen också, det ska komma nu kring vecka 5. Han har varit gnällig nu i 2 dagar, inte ont i magen gnäll, utan allmänt gnällig, trött (men vill inte sova) och ska vara nära hela tiden. Jag lästa om Språng 1 och det lät precis som att det är det. Inte konstigt att bebisar blir gnälliga när de växer i en sån rasande fart. Kan inte fatta att skelettet hänger med.
På dagarna så gör vi en massa utflykter, mest med Fia och Mia. Alexander trivs verkligen när vi är hemma hos dem i Sollentuna. Då sover han en massa och är jätte snäll. Han gillar när Mia babblar och stökar runt.
Det han gillar mer är att sova i vagnen eller baby björnen. Ligga på skötbordet och titta på mobilen, ligga i baby gymet, i baby sittern eller sitta i famnen vänd utåt och sparka med benen.
När han är ledsen så gillar han att lyssna på rinnande vatten. Då går jag in i köket och sätter på kranen och sjunger och gungar honom i baby björnen. Då somnar han nästan jämt :).
Han har också börjat att skratta och le och ibland så kommer det lite joller. Det är underbart och vi njuter av varje sekund.
Uppdatering på njurarna efter besök på Astrid Lindgren är att höger njure är jättefin, vänster finns inte. Urinprovet var perfekt. Det enda som kan ställa till problem är en lite "bubbla" på urinblåsan. En rest efter det vänstra urinröret. Den var fylld med kiss men det var inget akut problem utan vi ska vänta och se om den försvinner av sig själv. Vi fortsätter med antibiotikan och nästa besök är i november.
Alexander växer så det knakar och idag är han 5 veckor. Tänk vad tiden har gått fort. Förra gången vi var till BVC så vägde han 4125 g och var 54,5 cm lång. Han är världens underbaraste lilla kille, men har ont i magen och det gör att han är en lite missnöjd bebis just nu. Vi får hoppas att det går över snart. Vi testar allt, Minifom, Baby semp droppar, massage och så har vi bytt ersättning. Det har blivit lite bättre men det är fortfarande hjärtskärande att se honom skrika när han pruttar. Nu tror jag att han är i Språng 1 i utvecklingen också, det ska komma nu kring vecka 5. Han har varit gnällig nu i 2 dagar, inte ont i magen gnäll, utan allmänt gnällig, trött (men vill inte sova) och ska vara nära hela tiden. Jag lästa om Språng 1 och det lät precis som att det är det. Inte konstigt att bebisar blir gnälliga när de växer i en sån rasande fart. Kan inte fatta att skelettet hänger med.
På dagarna så gör vi en massa utflykter, mest med Fia och Mia. Alexander trivs verkligen när vi är hemma hos dem i Sollentuna. Då sover han en massa och är jätte snäll. Han gillar när Mia babblar och stökar runt.
Det han gillar mer är att sova i vagnen eller baby björnen. Ligga på skötbordet och titta på mobilen, ligga i baby gymet, i baby sittern eller sitta i famnen vänd utåt och sparka med benen.
När han är ledsen så gillar han att lyssna på rinnande vatten. Då går jag in i köket och sätter på kranen och sjunger och gungar honom i baby björnen. Då somnar han nästan jämt :).
Han har också börjat att skratta och le och ibland så kommer det lite joller. Det är underbart och vi njuter av varje sekund.
Uppdatering på njurarna efter besök på Astrid Lindgren är att höger njure är jättefin, vänster finns inte. Urinprovet var perfekt. Det enda som kan ställa till problem är en lite "bubbla" på urinblåsan. En rest efter det vänstra urinröret. Den var fylld med kiss men det var inget akut problem utan vi ska vänta och se om den försvinner av sig själv. Vi fortsätter med antibiotikan och nästa besök är i november.
söndag 1 maj 2011
När Alexander kom till världen
Vi var två när vi åkte in till förlossningen och tre när vi åkte hem från BB. Vårt liv förändrades till det bättre på några timmar. Den lilla personen som vi väntat och längtat efter så länge är äntligen här. Den långa resan är över. Tänk att den lilla ärtan vi såg i vecka 8 med det pyttelilla hjärtat ligger på min mage och sover. Vårt alldeles egna lilla mirakel.
Jag ska berätta hur det gick till. Till hjälp måste jag använda förlossningsjournalen och Mattias då själva förlossningen är stundtals lite suddig för mig :).
Fredag 8/4
Morgonen börjar med ett sista besök på Danderyd, ultraljud och ctg. Allt ser bra ut och skrutten mår bra. När jag träffar läkaren så berättar jag att jag har haft en del förvärkar under veckan och hon tycker att det låter som att det är på g. Hon frågar om vi inte ska kolla om det har hänt något. Och det har det, jag är öppen 1-2 cm. Ska det inte göra ont när man öppnar sig undrar jag, men tydligen så gör det inte alltid det i början. Jag åker till Fia med vetskapen om att undersökningen kan göra så att värkarna blir lite värre några timmar framöver. Det blir dom också. Jag har svårt att sitta still och värkarna kommer lite då och då, de gör inte så ont, men det känns. Till slut så bestämmer jag mig för att åka hem och vila.
Värkarna fortsätter sporadiskt hela eftermiddagen och under natten så kommer de med ca 15 till 20 minuters mellanrum. Det blir inte så mycket sömn den natten och värre ska det bli :).
Lördag 9/4 - Söndag 10/4
Värkarna fortsätter under dagen. Jag pratar med förlossningen och de ber mig att vila, ta en alvedon och ringa tillbaka när det är 3 minuter mellan värkarna. Vi packar BB väskan klart och börjar förbereda oss på att det kanske kommer en bebis idag. Kring lunch så är det 3 minuter mellan värkarna och jag ringer förlossningen igen. Då får jag höra att det är rätt fullt hos dem och att vi ska hålla ut hemma ett tag. Ta en alvedon och duscha. Jag blir lite irriterad men gör som hon säger. Och tur är väl det för nu stannar det upp nästan helt. Värkarna lugnar sig och kommer med ca 10-15 minuters mellanrum. Så håller det på hela eftermiddagen och kvällen och vi inser att det nog inte är dags idag. Jag spenderar natten i vardagsrummet med ett fort att täcke och kuddar. Värkarna kommer tätare och tätare och jag hinner inte sova utan måste gå runt och andas ut värkarna. Någon gång före 05 på morgonen så får jag nog. Nu är det ca 3 minuter mellan värkarna och det börjar göra rätt ont. Jag ringer till förlossningen och säger att nu kommer jag, jag står inte ut längre. Det finns plats och vi får komma.
05.15 - Inskrivning på Danderyds förlossning. Jag är öppen 5 cm och vi får inte åka hem.
Nu händer det inte så mycket mer på ett tag. Värkarna stannar av igen och vi knallar runt på förlossningen. Värkarna är fortfarande hanterbara och det är inga problem att andas igenom dem. Vi får träffa vår Barnmorska Niklas. Först blir jag lite förvånad över att det är en kille i Mattias ålder med likadan frisyr som ska förlösa vårt barn, men inser snabbt att jag inte bryr mig. Det visar sig att Niklas är en underbar barnmorska och perfekt för oss. Inget klemande och puttinuttande.
09.20 Tillsammans med barnmorskan bestämmer vi oss för att ta hål på fosterhinnan så att vattnet går och förlossningen kommer igång.
09.50 Efter att ha suttit i ctg för att kontrollera skruttens hjärtljud så får jag bada. Det är jätteskönt för nu börjar värkarna att göra riktigt ont.
11.18 Efter badet börjar värkarna bli för mycket till och med för mig och jag ber om smärtlindring :). Jag vill ha epidural men tyvärr är det lite för sent för det för jag är öppen 9 cm och BM tror inte att det kommer att göra någon skillnad. Istället så får jag prova lustgas. Fy fasen vad äckligt. Jag känner mig full som fan och mina läppar domnar bort. 4 värkar är jag tvungen att hålla ut innan jag får ge upp och det blir faktiskt bättre. Men jag känner mig rätt borta i knoppen.
11.18-13.38 Det enda jag tänker skriva här är att krystvärkarna sätter igång. Det gör ont och det är omöjligt att hålla emot. Jag vill bara krysta. Resten får stanna i förlossningsrummet mellan oss som var där. Stackars Mattias :).
13.38 Födelse
"Kön: En pigg liten pojke föds med navelsträngen hårt ett varv runt halsen och ett varv runt armen. Skriker dock direkt och navelsträngen löses med enkelhet. Får komma till mammas famn."
Och där är han. En blålila liten skrutt som gnyr lite grann. Jag tittar och känner och petar. Är han verkligen här? Är min mage tom? Jag tittar på Mattias som har tårar i ögonen. Kan inte fatta. Jag är helt galet trött och slutkörd. Lite borta av lustgasen och förvirrad. Det händer en massa omkring oss men nu är det vi tre. Galet, jag kan inte förstå.
Sedan får den nyblivna pappan hålla sin son medans de lagar och pysslar med mig. De är så söta ihop, mina killar. Mattias är världens stoltaste pappa :).
Och vad hade jag gjort utan Mattias under förlossningen. Han var en klippa, fanns där för mig och gjorde allt så mycket lättare. Vi var det perfekta teamet.
Jag ska berätta hur det gick till. Till hjälp måste jag använda förlossningsjournalen och Mattias då själva förlossningen är stundtals lite suddig för mig :).
Fredag 8/4
Morgonen börjar med ett sista besök på Danderyd, ultraljud och ctg. Allt ser bra ut och skrutten mår bra. När jag träffar läkaren så berättar jag att jag har haft en del förvärkar under veckan och hon tycker att det låter som att det är på g. Hon frågar om vi inte ska kolla om det har hänt något. Och det har det, jag är öppen 1-2 cm. Ska det inte göra ont när man öppnar sig undrar jag, men tydligen så gör det inte alltid det i början. Jag åker till Fia med vetskapen om att undersökningen kan göra så att värkarna blir lite värre några timmar framöver. Det blir dom också. Jag har svårt att sitta still och värkarna kommer lite då och då, de gör inte så ont, men det känns. Till slut så bestämmer jag mig för att åka hem och vila.
Värkarna fortsätter sporadiskt hela eftermiddagen och under natten så kommer de med ca 15 till 20 minuters mellanrum. Det blir inte så mycket sömn den natten och värre ska det bli :).
Lördag 9/4 - Söndag 10/4
Värkarna fortsätter under dagen. Jag pratar med förlossningen och de ber mig att vila, ta en alvedon och ringa tillbaka när det är 3 minuter mellan värkarna. Vi packar BB väskan klart och börjar förbereda oss på att det kanske kommer en bebis idag. Kring lunch så är det 3 minuter mellan värkarna och jag ringer förlossningen igen. Då får jag höra att det är rätt fullt hos dem och att vi ska hålla ut hemma ett tag. Ta en alvedon och duscha. Jag blir lite irriterad men gör som hon säger. Och tur är väl det för nu stannar det upp nästan helt. Värkarna lugnar sig och kommer med ca 10-15 minuters mellanrum. Så håller det på hela eftermiddagen och kvällen och vi inser att det nog inte är dags idag. Jag spenderar natten i vardagsrummet med ett fort att täcke och kuddar. Värkarna kommer tätare och tätare och jag hinner inte sova utan måste gå runt och andas ut värkarna. Någon gång före 05 på morgonen så får jag nog. Nu är det ca 3 minuter mellan värkarna och det börjar göra rätt ont. Jag ringer till förlossningen och säger att nu kommer jag, jag står inte ut längre. Det finns plats och vi får komma.
05.15 - Inskrivning på Danderyds förlossning. Jag är öppen 5 cm och vi får inte åka hem.
Nu händer det inte så mycket mer på ett tag. Värkarna stannar av igen och vi knallar runt på förlossningen. Värkarna är fortfarande hanterbara och det är inga problem att andas igenom dem. Vi får träffa vår Barnmorska Niklas. Först blir jag lite förvånad över att det är en kille i Mattias ålder med likadan frisyr som ska förlösa vårt barn, men inser snabbt att jag inte bryr mig. Det visar sig att Niklas är en underbar barnmorska och perfekt för oss. Inget klemande och puttinuttande.
09.20 Tillsammans med barnmorskan bestämmer vi oss för att ta hål på fosterhinnan så att vattnet går och förlossningen kommer igång.
09.50 Efter att ha suttit i ctg för att kontrollera skruttens hjärtljud så får jag bada. Det är jätteskönt för nu börjar värkarna att göra riktigt ont.
11.18 Efter badet börjar värkarna bli för mycket till och med för mig och jag ber om smärtlindring :). Jag vill ha epidural men tyvärr är det lite för sent för det för jag är öppen 9 cm och BM tror inte att det kommer att göra någon skillnad. Istället så får jag prova lustgas. Fy fasen vad äckligt. Jag känner mig full som fan och mina läppar domnar bort. 4 värkar är jag tvungen att hålla ut innan jag får ge upp och det blir faktiskt bättre. Men jag känner mig rätt borta i knoppen.
11.18-13.38 Det enda jag tänker skriva här är att krystvärkarna sätter igång. Det gör ont och det är omöjligt att hålla emot. Jag vill bara krysta. Resten får stanna i förlossningsrummet mellan oss som var där. Stackars Mattias :).
13.38 Födelse
"Kön: En pigg liten pojke föds med navelsträngen hårt ett varv runt halsen och ett varv runt armen. Skriker dock direkt och navelsträngen löses med enkelhet. Får komma till mammas famn."
Och där är han. En blålila liten skrutt som gnyr lite grann. Jag tittar och känner och petar. Är han verkligen här? Är min mage tom? Jag tittar på Mattias som har tårar i ögonen. Kan inte fatta. Jag är helt galet trött och slutkörd. Lite borta av lustgasen och förvirrad. Det händer en massa omkring oss men nu är det vi tre. Galet, jag kan inte förstå.
Sedan får den nyblivna pappan hålla sin son medans de lagar och pysslar med mig. De är så söta ihop, mina killar. Mattias är världens stoltaste pappa :).
Och vad hade jag gjort utan Mattias under förlossningen. Han var en klippa, fanns där för mig och gjorde allt så mycket lättare. Vi var det perfekta teamet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)