Mmm smör

Som många andra barn (och några få vuxna) så älskar Alexander smör. Mot min vilja smörar jag ett tjockt lager på hans mackor. Ibland får han smöra själv och då brukar han titta lite finurligt på mig för att sedan sakta föra smörkniven mot munnen. Mmm säger han och ler väldigt stort. Fast det är bland det äckligaste jag vet så låter jag honom hållas, det blir nog många nej på en dag.
Ibland när han äter macka utan byxor så får han för sig att med fingret smöra sina ben. Han är visserligen rätt torr men jag vet inte om det är den rätta krämen ;).

Nästa Ara Abrahamian?

Ska våran lilla kille börja med brottning kanske? Det tror dom på dagis i alla fall. Alexander har börjat med att försöka att sätta eller lägga sig på de andra barnen när de ligger på golvet. Först står han där och spanar, drar upp ärmarna och går till attack. Fröknarna tycker att det är rätt komiskt och frågade om det är pappa som har lärt honom det när han var hemma med svinkoppor.

Lite bilder

Svinkoppor - check

Jaha, då kan vi pricka av svinkoppor på sjukdomslistan. Ja om det nu var det Alexander hade, röda prickar och att det hade gått på dagis gjorde doktorns diagnos. Sjuk var han inte men var tvungen att stanna hemma från dagis. Nu är vi alla tre förkylda, snorar och hostar så det är inte så fräscht hemma hos oss. Jag hoppas att vi blir mer eller mindre immuna snart så att vi får vara friska ett tag.

Just nu är pappa ett väldigt populärt ord. Speciellt att ropa efter just pappa när han går någonstans. Några nya ord är äpple och tvätta och något som låter som blä används flitigt, bland annat för boll.
Förutom att han pratar mycket (hemma) så är han väldigt busig, spelar mycket "tennis", innebandy och kör bilar i soffan eller myser med filtar.
Vi får många kramar och pussar blandat med slag. Han verkar enormt frustrerad och blir tokig när han inte får som han vill eller något går fel.

Var ska jag börja?

Eftersom jag skriver så sällan så hinner det hända så mycket och jag vet knappt var jag ska börja.
Sjukdom har varit vår varda de senaste veckorna, feber, ögoninflammation, snoriga näsor, hosta och magsjuka. Både mamman, pappan och skrutten i omgångar. Men nu är vi friska, peppar peppar.

Alexander är nu 18 månader + lite till. Han är väldigt busig och mysig och vi får både pussar och kramar. Men ibland när han inte får som han vill då klappar han till oss eller främst mig.
Babblar gör han också men mest på sitt eget språk. Några riktiga ord har kommit och det är favoriten bil, pippi (fågel), mamma, pappa, där, titta, mer, de e min och säkert många fler som jag inte kommer på just nu.
Annars kommunicerar han mycket med att peka och andra gester, typ lägga sig ner på golvet och skrika.

Det går riktigt bra på dagis och Alexander verkar trivas bra både med fröknarna och de andra barnen. Han har börjat ta för sig och både busar och bråkar med de andra. I början var han bara blyg och höll sig till Samar (hans favoritfröken) men nu lekar han själv, åker rutschkana och utforskar gården.

Nu måste jag jobba men jag lovar att det inte ska dröja ett halvår innan jag skriver igen.

Olyckornas dag

Idag har det varit olyckornas dag. Det började på morgonen innan vi skulle åka iväg till Karolinska på återbesök för testikeln. Jag stod i duschen och hörde när Alexander ramlade på nedervåningen, tänkte att det inte var så farligt tills Mattias ropar på mig, Alexander har ramlat mot gåvagnen och bitit sig i tungan och blodet forsar ur munnen på honom. Lite smått panik från oss båda, men vi lyckades få stopp på blödningen och lugna skrutten.
Vi åker iväg till KS där vi får fina besked, testikeln ser bra ut och kräver inga fler besök. Det här med njuren är lite lagt på is och vi ska in på ultraljud om ett år. Om allt ser likadant ut (om blåsan inte har växt) och han inte har fått några urinvägsinfektioner så är vi klara med sjukhus, woho :).
På eftermiddagen tar vi en tur till Mulle Meck parken och Alexander tycker att det är hur kul som helst, tyvärr så är han lite för liten och parken är inte gjord för de små, plötsligt så ramlar han framstupa och slår i läppen och hakan, återigen blod från tungan och nu ett rött märke på läppen också. Vi bestämmer oss för att cykla hem där olycka nr 3 händer när skrutten bestämmer sig för att klättra upp på köksbordet från köksstolen, jag hinner fånga honom, men inte nog fort och han skrapar magen mot bordet.

Idag ser han alltså ut som en slagskämpe med jack i tungan, märke på läpp, haka och mage. Plus lite skarpsår och blåmärken på benen sen tidigare. Synd att vi har en vild liten unge som är klumpig som mor sin.

Inge action här inte

Jaha, då var det bloggen som helst glömdes bort i all röra. Vi har fullt upp med huset, livet och att jaga Alexander. Han är snart 16 månader och är full av energi, bus och sattyg. Det har hänt så mycket med honom att jag knappt vet var jag ska börja. Busunge är han och gör saker som att äta jord i massor, smita från tomten, sticka ner händerna i toalettstolen, klättra upp på köksbordet och riva ut alla lådor som han kan öppna. Humöret är kvar och har nog blivit lite värre, sömnen är inte jätte bra just nu och det är ständigt tänder på gång.
Men han har blivit gossig och kan komma fram och krama en eller sniffa lite på min arm eller mitt ben. Han gillar pussar och att bli kittlad, men mest av allt så älskar han att vara ute.
Vi har haft premiär på stranden och det var succé då han fick kladda hur mycket han ville, men bada var ingen hit. Vi har köpt hjälm och cyckelstol så hela familjen cyklar iväg ibland, då sitter Alexander och pekar och pratar.
I natt sover han för första gången i sitt eget rum och förhoppningsvis går det bra.

Jag glömde skriva om "dandy" eller "danny", ett ord som Alexander använder då och då. Vi är osäkra på vad det betyder, men ibland är det nog favorit programmet Dibo eller kanske till och med snutten.

Jag ska försöka att skriva lite oftare, men nu åter till pysslandet i huset.

Bobo och lillasyster

Idag vid läggdags så testade vi hur mycket Alexander förstår. Vi bad honom hämta en bok som vi kunde läsa, Bobo och lillasyster föreslog jag eftersom vi nästan alltid läser den och det är en favorit. Efter en stunds tvekan gick han iväg till sitt rum och bökade runt i lådorna. Sen kom han med en bok, Bobo och lillasyster och satte sig i soffan och ville läsa. Vi var två stolta föräldrar som satt i soffan :).
Han kan säga bil oxå, tydligt så att man förstår. Våran kille är så duktig.

Jag är lycklig när jag får kladda :)

Tiden rinner iväg

Det har hänt så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Lägenheten är såld och nycklarna är överlämnade. Jag jobbar, Mattias är hemma, vi bor i hus och jag åker kommunalt till jobbet.
Huset saknar möbler men de flesta kartonger är uppackade och vi gör inget annat än att sätta upp grejer, leta möbler på nätet och rensar rabatter. Livet har verkligen gjort en helomvändning, men det känns riktigt bra.
Alexander han börjar bli så stor. Busig är han som tusan och ska peta och känna på allt. Han förstår och försöker kommunicera allt mer. Orden är inte så många men gesterna blir tydligare när han vill ha saker. När han blir hungrig så kan han ställa sig och hänga i sin stol, han pekar på saker och gör olika ljud, skakar på huvudet och säger nästan nej.
Han äter oftast som en häst och börjar bli rätt tung. Han kommer att kännas som en jätte när lilla kusinen kommer.

Skiftbyte

Imorgon är det skiftbyte, jag går till jobbet och Mattias stannar hemma. Det känns så himla konstigt, jag har ju varit hemma hur länge som helst.

Nu kan vi säga att Alexander går för han gör det nästan mer än han kryper och han har gått utomhus med skor på. Det går inte så snabbt än men han är så söt.
Han älskar att vara i lekparken, gunga är fortfarande roligt men bäst är att äta sand och annat mumsigt som finns på marken. Men det blir pappans problem :).

Bildbevis

Njuren och blåsan

Idag var det dags för besök på nefrologen. Vi hoppades på att Alexander skulle bli friskförklarad, men så blev det tyvärr inte. Läget är i princip oförändrat, njuren är stor och fin men blåsan är fortfarande kvar och har blivit lite större. Det är egentligen inget problem, men det är inte heller normalt så de vågar inte släppa det helt. Eftersom vi ska på återbesök på urologen så bestämde vår läkare att de ska hålla koll på blåsan också så att vi slipper gå på två ställen.

Oj vilket kalas

Igår var det 1 års kalas som gällde här. Klockan 10.30 så anlände de första gästerna (förutom farmor och farfar som kom på fredag), moster, Niklas, Mia, Anders, Sara, Källa och Lin. Det blev full rulle på en gång med paket öppning stoj och skoj, Alexander visste inte riktigt vart han skulle ta vägen men kul hade han.

Efter första gänget hade åkt så kom Amelie, Alexandra, Anna, Viktor, Sofia, Joel och kompisen Love och då blev det ännu mer paket och lite bus innan födelsedagsbarnet var tvungen att sova.

Vi hade en riktigt härlig dag men det slutar inte där för på eftermiddagen så tog lilla skrutten sina första steg, lite stapplande och vingligt hasade han fram två, tre steg från pappa :). Efter det så har han gått några steg till när vi håller honom i händerna och sedan släpper. Han har inte gått iväg helt själv än men det är nog inte så långt borta. Väldigt spännande och roligt tycker två väldigt stolta föräldrar.

Grattis på 1-års dagen

Nu är den stora dagen här och vår kille fyller 1 år. Tiden har gått så otroligt fort och jag var tvungen att ta fram förlossnings papperna och läsa igenom vad som hände denna stora dag för ett år sedan. Jag blev lite känslosam och började nästan att gråta.

Idag bjöd Alexander kompisarna i mammagruppen och Love på kalas, föräldrarna fick tårta och barnen fick majskrokar. Alexander tyckte att det var roligt och lite jobbigt på hans första kalas, orsaken var att han sov lite knasigt idag. Jag fick inte honom att somna på morgonen så jag tänkte att då får han vara vaken till efter lunch. Det gick bra fram till kl 11 då vi skulle äta en tidig lunch, skrutten fick i sig lite mat men när han skulle dricka vatten så somnade han sittandes och jag var tvungen att bära honom till sängen. Detta har aldrig hänt tidigare så han var verkligen trött.

Nu måste jag ju berätta vad som händer med skrutten och vad han har lärt sig för nya saker:
Klättra det gör han, ofta och gärna, upp i den röda fåtöljen, ibland upp på soffbordet och förstärkaren. Soffan och tv-möbeln har han inte lyckats med än, thank god. Det som är positivt är att han har lärt sig att komma ner från dem själv, med rumpan först :).
Han vinkar och klappar händerna.
Säger mamma, pappa, titta och ba som vi tror betyder lampa (bla).
Skjuta garderobsdörrarna fram och tillbaka är kul, nästan lika kul som att ropa ner i toalettstolen.
Gåträning pågår och alla möbler som går att flytta på flyttas på, fram och tillbaka.
Tömmer lådor, men är lite dålig på att plocka tillbaka sakerna igen.
Älskar att dansa.
Busig, busig, busig och glad väldigt ofta.
Fortfarande mammig och pappig och vill gärna vara i famnen.

Tänk att våran lilla kille har blivit så stor.

Borås here we come

Sitter i bilen på väg till Borås och det ska bli så roligt att träffa familjen Hjärtberg/Andersson.
Vi har köpt en ny bilbarnstol då babyskyddet började bli för litet och än så länge verkar den vara bättre. Bilresor har alltid varit lite smått hysteriska i vår familj men nu går det jättebra, först bus och lek med apparna på min telefon och nu sover skrutten. Skönt ser det ut så jag tror att jag gör likadant.

Utflykt

Idag var vi till en 4H gård med mamma/pappa gruppen. Alexander fick krypa utomhus för första gången, sitta i sandlådan och äta sand för första gången. Mums tyckte han och de andra barnen. Vi tittade på höns, getter och hästar också, Kul var det men hade varit lättare om han kunde gå.

Testa gränser

Här testas det för fullt. Just nu är det slita av sig vantar och mössa, slänga mat och allt annat på golvet, dra i blomkrukorna och tömma tvättkorgen. Jag tror att han tänker, hur många gånger kan jag göra det här innan mamma blir galen :). Vi får se hur länge han tycker att det är roligt.

Skrutten har klättrat för första gången idag. Jag gick på toaletten och när jag kommer ut en minut senare så står han i fåtöljen och pratar med något utanför fönstret, as nöjd var han, skräckslagen var jag.

Övning pågår

Alexander berättar något intressant

11 månader

Nu är det endast en månad kvar till 1 års dagen, galet, galet.
11 månaders dagen firade vi genom att fira mammagrupps kompisen Karl-Oskar som fyllde 1 år i torsdags och hade kalas idag. Alexanders första kalas och han tyckte att det var jätte roligt.

Jag skriver ju alltid vad som händer och just nu är det mjölkfri diet och 5 minuters metoden vid läggning. Sedan vi började med dieten så har Alexanders mage faktiskt bara blivit bättre och bättre, inga diarrér eller hård mage. Sömnen blev tyvärr inte bättre av sig själv så efter samtal med BVC började vi med en modifierad 5 minuters metod. Den går ut på att barnet ska somna själv i sängen utan hjälp, man ska gå in var femte minut och säga en ramsa, snällt men bestämt. Vi säger "God natt älskling, nu ska du sova"och första kvällen gick jag in nästan varannan minut och sen har det blivit lite längre för varje kväll. Vi började i onsdags och då skrek stackarn i högan sky i en halvtimme och somnade sedan snyftande, på torsdag gick det bättre för då skrek han lite mindre och bara i tjugo minuter. Igår skrek han nästan ingenting utan låg mest och pratade och somnade sedan efter mindre än tjugo minuter. Det underbara är att han har sovit tre hela nätter, från det att han somnat till ca 05 på morgonen. Nu hoppas vi att detta håller i sig och att han slutar skrika vid läggdags.

Annars då förutom sömn och mage så har vi en underbart glad liten kille här hemma. Han är världens busunge som fortfarande petar på allt han kommer åt. Ibland knallar han fram och tillbaka med gåvagnen men han vill absolut inte stå utan stöd eller gå om vi håller i honom, då sätter han sig ner direkt. Men vi har ingen brådska, han får börja gå när han vill. Jag får jaga honom nog mycket ändå :).

Blåmärken, stor aptit och babbel

Den nya looken på Alexander är blåmärken och gärna i pannan. Den stackars skallen verkar slå sig hela tiden och stora blåa märken pryder den mest hela tiden. Orsaken är att han är inställd på turbo fart hela tiden, kryper, står, försöker klättra och busar runt överallt. Ibland blir han så ivrig när han ska krypa iväg att han ramlar framstupa och slår huvudet i golvet.
Han är otroligt nyfiken och ska ha allt han ser. När vi var och handlade så fick han sitta i kundvagnen och med sparkande ben och viftande armar ville han ha varenda vara som vi försökte scanna och lägga ner i vagnen.
Förkylningen håller i sig och nu har han varit sjuk på olika sätt i säkert en månad. Det som är positivt är att aptiten är tillbaka, för någon vecka sedan fick jag knappt i honom en halv burk mat på en hel dag och nu äter han nästan som en vuxen :).
Tyst är han aldrig heller, från det att han vaknar på morgonen tills han somnar på kvällen (och ibland på natten) så "pratar" han, mamama, papapa, dadada och tusen andra ljud.

No milk

Äntligen har BVC lyssnat på mig. Idag var vi och träffade barnläkaren och jag berättade allt om Alexanders mage och hur han "sover" på nätterna och hon lyssnade och sa att det inte var normalt. Normalt som BVC annars älskar att säga att allt är. Så nu ska vi kolla om Alexander är allergisk mot mjölk och gluten. Vi börjar med blodprov och att utesluta all mjölk ur hans mat och så ska vi få träffa en dietist. Jag hoppas nästan på att han är allergisk så att magen blir bra, han sover bättre och inte är lika gnällig, men det kan ta ett bra tag innan vi ser någon skillnad om det är så. Detta kommer alltså att vara ett pågående ämne här på bloggen.

Sleeping beauty

Sjuk, sjuk och sjuk igen

Det började för två veckor sedan då Alexander fick diarré och lite feber, febern försvann efter några dagar och byttes ut mot snorig näsa och hosta. I helgen var magen lite bättre ändå fram tills igår då det började om igen plus att skrutten spydde ner hela sängen vid 22. Idag har han mått dåligt på dagen men kunde äta på eftermiddagen och var riktigt pigg när det var läggdags. På inrådan av Vårdguiden ska vi til Vårdcentralen och kolla upp magen imorgon.
Jag håller tummarna för att han är pigg och kry när han vaknar och att natten blir lugn och skön.

Bilder tagna med nya kameran

10 månader

10 månaders dagen firades på Playland med kompisarna i mammagruppen, eller det är mer en pappagrupp nu när de flesta av mammorna har börjat att jobba. Alexander tyckte att det var roligt efter ett tag, i början var han mammig och ville absolut inte sitta på golvet, men efter lite mat i magen så kom han igång och kröp runt och undersökte stället.
Jag tänker tillbaka på allt som har hänt de senaste 10 månaderna, från att vara en liten plutt som kom med oss hem från BB till en liten kille som kryper, kryper under saker, står med stöd och kan stå väldigt korta stunder utan (om han inte märker själv att han inte håller i något), går längs möbler,"babblar", busar, äter vanlig mat och ratar burkmaten, är 74 cm lång och väger 8600 gram. Han är ingen liten bebis längre och snart är det 1 års kalas, snart börjar jag att jobba och Mattias ska vara hemma, snart fyller jag 30 år och det är ju svårare att fatta än att Alexander fyller 1 år ;).

Imorgon lägger jag upp bilder som vi har tagit med vår nya kamera.

Lite bus och annat

Idag upptäckte Alexander att vi har ett skåp i badrummet. Han satt där och drog ut allt och tuggade och smakade så nu är jag tvungen att Alexander säkra där också. Toarullen är inte heller säker nu när han har kommit på att han kan resa sig upp mot toalettstolen, hålla i sig med ena handen och dra toapapper med den andra. Han är inte dum han :).
Igår fick han låna min burk med ansiktskräm, det är ju skruvlock så jag tänkte att det var lugnt. Det var det inte, jag tittar bort två sekunder och sedan har ungen hela munnen full av ansiktskräm, mums tyckte han, usch tyckte mamma.
Mat är mums men absolut inte från en burk, nu ska det bara vara det mamma och pappa äter, så vi börjar med att han få sitta och plocka själv och sedan får vi smyga in några skedar med burkmat. Det är väl bara att inse att han börjar bli stor och att det är dags att gå över helt till vanlig mat.

Jag avslutar med att berätta att han gungade för första gången igår och det var en otroligt glad liten kille som svingade fram och tillbaka så det kommer vi att göra ofta. Nu lyckades jag inte få en bild när han skrattar men här kommer två andra.

Sitta upp i sängen

Vår lilla älskling har kommit på att han kan sitta och stå i spjälsängen så vi var tvugna att sänka ner den för att han inte ska ramla över kanten. Nu kan nattningen ta 40 minuter upp till en timme för att Alexander inte kan slappna av och somna utan ska sätta sig upp hela tiden. En kväll la jag honom ner mer än 40 gånger innan jag fick honom lugn. Men jag hoppas på att det är nyhetens behag och att det går över snart.

Han blir bara stadigare när han står upp och har börjat att förflytta sig längs möbler. Han kan också släppa ena handen och försöker ta sig från soffbordet till soffan, än så länge har han inte lyckats, men det är inte långt bort.
Mattias tror att han kommer att börja gå snart också, jag hoppas att han inte gör det för då kommer jag att få springa som en galning. Om han petar överallt nu hur blir det inte när han börjar gå.

Operation och busig unge

Jag börjar med att skriva att operationen gick jätte bra och Alexander mår hur bra som helst, det märks inte ens att han har opererats förutom svullnad och plåster.
Så här gick det till från början till slut :).
På söndag eftermiddag ringde vi till avdelningen och fick tider för fasta, emla plåster och när vi skulle komma in på morgonen. Innan det var dags att sova hade de hunnit ringa och ändrat tiderna två gånger men så här blev det till slut.
Mat fram till 04
Vatten fram till 07
Emla plåster kl 08
Infinna oss på avdelningen kl 09
Vi var rädda att Alexander skulle bli ledsen och gnällig när han inte fick någon frukost men det blev han inte utan var på ett strålande humör. När vi kom till avdelningen fick han en fin landstingets pike, infart i handen och lite dropp och så var det dags att åka ner till operationen. Vi bestämde att jag skulle följa med in när han sövdes och det var bland det jobbigaste jag har gjort. Att lämna sin lilla älskling på ett bord i ett rum fullt av människor i blå kläder med massor av instrument och maskiner. Den ljusa sidan var att Alexander var fortsatt glad och charmade hela operationsteamet innan han somnade. Sedan var det bara att vänta och det kändes verkligen som en evighet innan kirurgen kom och sa att allt hade gått bra och sedan en evighet till innan narkossköterskan kom och sa att han var på uppvaket. När han vaknade ur narkosen var han fortfarande påverkad av morfinet och lite svår att få kontakt med. Men han var vaken så vi fick åka  upp på avdelningen, väl där vi honom att somna om ett tag och sedan åt han välling. Efter det vart han piggare och busade lite grann men ville helst vara i famnen. För att vi skulle få åka hem var han tvungen att kissa och det dröjde till strax före 18 och vi var nästan lika glada som när han kissade på BB. Han somnade så fort vi satte ner honom i vagnen och vi var minst lika trötta efter denna långa dag.
Han sov lite oroligt under natten men vaknade 05.20 och var glad och busig. Det märks alltså ingenting på honom och han verkar inte ha ont och det är så skönt. Nu hoppas vi att vi är klara med sjukhus förutom återbesök om 6 månader för testikeln och i april för njuren. Men sen så får det vara nog.

Busig skrutt före operationen.

Sömnig skrutt på uppvaket.

Övning ger färdighet

Här övas det för fullt, speciellt på att ställa sig upp mot möbler. Det går bättre och bättre och Alexander har börjat förstå vad som händer när han släpper taget, tacka vet jag blöjrumpa som dämpar fallet :). Han har även börjat förstå följder av saker, flyttar han på en sak så kommer han åt en annan, tex våra hängblommor eller ett uttag som jag så fint har ställt en låda framför. Han är verkligen en liten busunge och han petar, pillar och utforskar hela lägenheten.
Sömnen är bättre, han vaknar fortfarande flera gånger på natten men skillnaden nu är att jag får honom att somna om vid fyra, det kan ta 30-40 minuter men han sover sedan till 06 :).
Alexander har börjat att prata med nya ljud, det är mycket mamamam och papapap, ofta när han är hungrig eller trött.

Förra veckan var vi på ultraljud och de hittade en testikel på vänster sida lite längre upp. Igår fick vi veta att vi ska på inskrivning imorgon torsdag och operationen blir på måndag. Det känns lite hastigt men samtidigt är det skönt att få det bortgjort. Jag skriver mer om detta senare.

9 månader

Nu är vi alltså inne på månad nummer nio, galet, galet. Alexander kryper och är riktigt snabb om han har ett mål. Han utforskar och petar överallt, sladdar och uttag är speciellt intressanta. Han blir stadigare på att stå och försöker att resa sig hela tiden. Nya trick är att skaka på huvudet, babbla med nya ljud och dra av sig strumporna. Arg blir han som ett bi när han inte får som han vill och då testar han med krokodiltårar, ordet nej skrattar han åt och hyss har han redan lärt sig. Mammas stereo var ett absolut nej att röra så då kröp han halvvägs för att sedan vända sig om och le för att sedan fortsatta fram till stereon och pilla på knapparna. Sömnen ska jag inte ens skriva om för den har varit katastrofal så länge nu, men vi hoppas på ljusare tider snart. 

Vi har precis spenderar en vecka hos mamma (mommo) med moster Fia, Mia och Niklas. Vi hade också turen att hinna träffa morbror Jocke, moster Jenny, barnen och gammel mommo och moffa. Alexander hade inte sin bästa tid utan var väldigt gnällig och mammig, ingen fick hålla i honom och gick jag på toa så blev han väldigt ledsen. Men det blev bättre ju fler dagar som gick och lagom till vi skulle åka hem så började han känna sig bekväm. Kusinerna "lekte" en massa tillsammans och Mia ville ha med Alexander överallt, de var så söta ihop. Alexander fick upp ögonen för alla andras mat och han har ätit makaroner, korv, köttbullar, kyckling och majs mm och han tyckte att det var väldigt gott. Burkmaten var inte speciellt intressant men då var det tur att Mia tyckte det istället. Trots lite gnäll så hade vi en mysig vecka och vi saknar redan mommo. 

Gott nytt år med nya kunskaper

Nu jäklar kommer skrutten framåt, fortare och fortare. Han har även rest sig upp mot soffbordet och en köksstol. Nu kan han också dricka själv ur lilla nappflaskan, om han har lust vill säga. Han förstår mer och mer och ordet nej har vi fått använda rätt flitigt de senaste dagarna. Han använder sina nyvunna kunskaper för att utforska lägenheten och då menar jag hela lägenheten. Humöret svajar rätt rejält och ena stunden är han hur glad som helst för att två sekunder senare bli jätte arg eller gråta floder för att något inte går som han vill eller han inte får röra något. Men en del av frustrationen börjar försvinna och det är vi glada för. Nätterna är fortfarande krångliga men börjar bli en aning bättre nu när allt han har övat på börjar fungera, men vi hoppas på att det nya året kommer med mer sömn till oss alla.