Sista veckan på jobbet

Idag var första dagen på sista veckan på jobbet. Jag har verkligen försökt att ta det lugnt och inte stressa. Det har gått ganska bra. Jag har förberett inför morgondagen då den nya receptionisten börjar. Men jag försöker tänka, det jag inte hinner med, det hinner jag inte med och det är ok. Det finns ju både mail och telefoner i dagens samhälle så de får väl ringa om det krisar sig. Jag har vant mig vid tanken att jag ska vara hemma. Idag slutade jag 14.00 och det var rätt skönt. Dum som jag är så gick jag hem och hade sammandragningar hela vägen. Fast jag gick lika söligt som en snigel tar sig fram. Sammandragningarna blir fler och kommer tätare. Jag kan knappt gå en meter utan att magen blir som en kanonkula. Ligga på rygg går inte heller så bra. Men det är väl bra att livmodern övar sig inför förlossningen.
Det ska bli kul att spendera en massa tid med Fia, Mia och Niklas (så länge han är hemma). Det känns skönt att de är hemma så jag slipper vara själv. Det blir lite för mycket tid för tankar då.

Jag uppdaterar med en bild på magen också. Den växer ju trots att han är så liten. Ursäkta att det är samma mjukisbyxor jämt, men det är de enda mammamjukisarna jag har så det får bli så.

                                                    Vecka 31 (30+1)

VIP kort på Stockholms sjukhus

Igår hade vi en tid hos barnmorskan på morgonen. Mattias hade möte på jobbet och kunde inte följa med, men det var ju bara ett rutinbesök tänkte vi. Vi visste ju redan att han var liten så om min mage skulle vara under kurvan så skulle inte det komma som någon chock.
Min mage var normal, hans hjärtljud och mitt blodtryck desamma. Men så säger Åsa vår barnmorska att hon vill att det ska göras ett ctg, ett test för att mäta hjärtverksamheten. Det görs på bebisar som är små och hon tyckte att det var konstigt att det inte gjorts något efter att vi fått veta på Huddinge att han var liten. Vår kille ligger lite för långt under kurvan. Gränsen går vid -22 % och han ligger -23,8 % under, alltså är han extra liten.
Åsa ringde Danderyd och jag var tvungen att åka dit på en gång för hon ville att det skulle göras före helgen. Lite halvt chockad ringde jag Mattias på väg till Danderyd och han skyndade sig dit.
Vi fick ganska snabbt komma in och göra testet. Jag fick ligga med mätgrejer på magen i ca 30 minuter. En som mätte skruttens hjärta och en som skulle mäta sammandragningar. Jag skulle även trycka på en knapp varje gång han rörde på sig. Mätningarna såg jättebra ut men vi fick sitta ner och vänta på att få träffa en läkare. Efter tre och en halv timme hade jag fått nog. Eftersom vi kom in på akut tid så går ju alla andra före. Med gråten i halsen gick jag och sa till en sköterska att jag inte orkar mer och vill åka hem. Då blev det lite fart på dem och vi fick träffa en läkare.
De hon sa var att nu vill de ha koll på oss på Danderyd. Kolla upp varför han är så liten. Och så sjukskrev hon mig. 50 % nästa vecka (för att jag ska kunna lämna över allt på jobbet) och sedan kommer det att bli heltid. Ja, om försäkringskassan godkänner det vill säga. De vill att jag ska vila och ge honom en chans att växa till sig. Självklart gör jag det, jag gör allt för honom. Men det kändes jobbigt, tungt. Det var inte så här det skulle vara. Jag skulle ju gå hem den 25 mars. Det hade varit en annan sak om jag hade gått hem för att jag har ont, min rygg eller foglossningar. Inte för att vår kille är alldeles för liten. Men nu hinner jag knappt jobba, inte mellan alla besök, Huddinge, Danderyd och barnmorskan. Vi kommer att vara stammisar överallt.

Huddinge besöket

Nu är mina nerver lugnade igen. Eller någorlunda i alla fall.
Vi fick inte träffa någon njurläkare för de var på kurs eller möte och ingen kunde komma. Men nästa gång ska vi få träffa någon lovade Sverker (vår läkare).
Beskedet idag var rätt bra. Den högra njuren såg bra ut. Den vänstra är fortfarande stor och lite "skrumpen" som läkaren uttryckte sig. Den såg ihopsjunken ut. Det han tror är att det är en förträgning långt ner i det vänstra urinröret och att den vänstra njuren har blivit påverkad. Hur mycket kommer vi inte att få veta först han kommer ut. Ingenting är ju 100 %  säkert först han kommer ut. Men det känns så bra att den högra ser bra ut. För man klarar ju sig utan en njure. Om det skulle gå så långt att de måste ta bort den vänstra. Men det är i värsta fall.
Han kan kissa, det finns fostervatten och hjärtat slår som det ska och det är underbart :).

Tyvärr så är skrutten lite liten. Hans vikt beräknades till 1104g och borde vara 1499g. Han var lite liten förra gången också men han har växt, han följer sin egen kurva under den normala. Jag var själv ganska liten när jag föddes och då är det tydligen vanligt att man föder små barn. Vi ska komma tillbaka den 10 februari på tillväxtultraljud och träffa njurläkaren. Men han mår bra och lever om där inne. Hoppas bara han hinner växa till sig på de 10 veckorna som är kvar.

Ska jag föda nu?

Idag vaknade jag kring 05.00. Det har jag gjort av och till nu i flera månader. Jag vet inte om det är skrutten som väcker mig eller om det är något annat. Idag hade jag jätteont i magen när jag vaknade. Yrvaken som jag var så var min första tanke. Nej, han kan inte komma nu, det är alldeles för tidigt. Men självklart så var det inte värkar utan jag hade magknip. Antagligen eftersom jag åt alldeles för mycket på Wagamama igår. Jag och Mattias var där med hans jobbarkompis Tobbe. Wagamama är en riktigt bra japansk restaurang som serverar en grym chokladtårta, mmm. Det var säkert den som ställde till det för mig mage, men det var det värt.
Idag har jag varit på gymmet för första gången på länge. Tidigare i veckan så fick jag ett träningsprogram från min sjukgymnast som jag körde idag. Det gick bra och det var väldigt skönt att röra på mig. Nu ska jag försöka att träna minst 2 ggr per vecka fram tills nedsläppet.

Igår så var vi till BigBaby och köpte ett babyskydd. Det blev en MaxiCosi med isofixfäste. En helsvart stol som passar till vår barnvagn. Vi måste bara köpa en adapter. Shit vad det är mycket man behöver. Nästa stora grej vi måste köpa är spjälsängen. Det blir en svart Brio Cot Two. Nu har jag surfat runt på nätet och kollat i alla baby butiker vi har varit i och jag hittar ingen annan svart spjälsäng som man kan sänka ner sidan och som är fin. Det finns inte så många svarta spjälsängar överhuvudtaget. Brion är inte så billig, men jag fick ett presentkort på Babyproffsen av killarna på XL-office som vi hyr kopiatorerna ifrån så då känns det lite bättre att köpa den. Den blir inte allt för dyr.

Imorgon ska vi till Huddinge. Vi ska får träffa en njurläkare. Jag är jättenervös, som jag är inför varje besök, vet inte vad jag ska förvänta mig. Vad kommer njurläkaren att säga? Hoppas, hoppas på positiva besked.

Svullen vad = besök på akuten

Förra veckan så började jag få ont i min vänstra vad. Den är lite svullen, det är svårt att få på stövlarna och varken stödstrumpor eller att ha benet högt har hjälpt. Jag tänkte inte så mycket på det, mer än att det var irriterande att det gjorde ont när jag gick till och från jobbet. Det är väl graviditetskrämpor. Men i måndags så sa Mattias att nu får du maila Åsa (vår barnmorska) så jag gjorde det. På tisdag så hade hon ringt mig på mobilen och lämnat meddelande där hon sa att jag måste kolla upp det på en gång, det kan vara en blodpropp. Antingen så skulle jag boka tid hos min husläkare eller åka till akuten. Min läkare hade ingen tid så efter jobbet begav jag mig till City Akuten. Deras röntgen var stängd men jag fick ändå sitta och vänta på att få träffa en läkare. 1 timme och 45 minuter senare blev jag äntligen undersökt. Hon tyckte inte att det såg så farligt ut men ville inte chansa eftersom jag är gravid så jag skickades med sjuktaxi till St Görans sjukhus.
 När jag väl fick träffa en läkare på deras akut så fick jag veta att de som gör ultraljud precis hade gått hem. Jag fick lämna blodprov och de klämde på mitt ben. Läkaren ringde mig senare på kvällen och sa att blodprovet såg bra ut. Han trodde inte att det var någon propp. Men eftersom jag är gravid och utifrån det jag hade berättat så ville han ändå att det skulle kollas upp med ultraljud.
Imorse fick jag en tid. Det såg jättebra ut och var ingen propp. Men eftersom det var akuten som skickat dit mig så var jag tvungen att gå dit för att bli "utskriven". På akuten fick jag träffa en ny läkare. En väldigt ung en, kanske max 5 år äldre än mig själv. Han klämde och kände och hämtade sedan överläkaren som klämde och kände. De tyckte att det var konstigt att det bara var vänstra vaden och inte båda. Men ultraljudet såg ju så bra ut och de kunde inte säga vad det berodde på. Förutom att det antagligen har med graviditeten att göra. Precis som jag trodde :). Nu tyckte de att jag gjorde helt rätt i att komma in och att man ska göra det när man är gravid eftersom risken för blodproppar ökar då. Men nu är det kollat och det var väldigt skönt att det inte var något.

Efter alla dessa sjukbesök hos sjukgymnasten och akuter så är jag uppe i frikort. Så nu kan jag springa hos läkaren resten av året utan att betala. Man måste ju försöka se det positiva i det hela :).

Helgen lider mot sitt slut

Jaha, det var det. Nu är det söndag kväll och helgen är snart slut. Dax att ta tag i en ny arbetsvecka. Helgen har gått fort men vi har fått en del vettigt gjort.
Lördagen spenderades på IKEA (nästan hela dagen). Nu har vi planerat, ritat, beställt bänkskiva och fått en plocklista på resten av köket. Vi har tänkt att vi ska renovera köket innan skrutten kommer ut. Och det borde vi hinna. Bänkskivan kommer i början på februari så vi måste bara åka några vändor till IKEA och köpa resten. Vitt enkelt kök med svart bänkskiva. Ny ugn, häll och fläkt ska vi köpa någon annanstans, kanske på nätet. Vi har inte tänkt lägga ner en förmögenhet på det här köket eftersom vi vet att vi inte kommer att bo här så många år till. Men eftersom vi måste byta golvet så är det lika bra att fixa allt på en gång.
Idag söndag har vi haft finbesök i form av lilla mys Mia. Medans föräldrarna gick på bio så var jag och Mattias barnvakt. Det var jättemysigt, hon är ju så otroligt snäll. Hon utforskade vår lägenhet, rullade runt på vår säng, åt lite rån och kännde på Mattias skägg. Tiden gick hur fort som helst och en trött Mia blev så glad när mamma och pappa kom. Mia får komma när hon vill och mysa med oss.

Coola killen :)

Så här cool kommer vår lilla kille att se ut. Jag tror att kusin Malte gillar bodyn :).

Feelgood = må bra?

Igår var jag till sjukgymnasten på Feelgood. Samma tjej som höll i kursen om smärta och smärtlindring. Hon var riktigt bra. Jag har träffat en hel del sjukgymnaster genom åren så jag borde väl kunna det där nu. Den här gången kände och klämde hon mest. Konstaterade ungefär samma sak som jag har hört tidigare. Det enda som jag inte visste om är att mitt bäcken är snett. Höger sida var antingen mer fram eller mer bakåt, hon kunde inte känna vilket. Hon verkade ha ett intresse att hjälpa mig. Som hon sa så ska man inte ha problem med ryggen i 10 år. Nu när jag är gravid så går det inte att göra så mycket, det går ju inte att träna på samma sätt. Men när jag har orken efter skrutten har kommit ut så vill hon att vi tar tag i min rygg.
Det jag ska få hjälp med nu är smärtlindring och enkla övningar. Nästa vecka ska jag få prova en Tens maskin. En maskin som sänder ut elektriska impluser som ska stoppa smärtsignalerna innan de når hjärnan. Tens maskinen är populär att användas vid värkar men sjukgymansten tror att den kan vara bra för mig jämt.
Sedan ska hon visa hur jag ska träna på gymmet. Vad jag ska tänka på och vilka övningar jag ska göra.
Veckan efter ska jag få testa vattengympa. Hon tror att det kan vara bra för mig men vill först visa övningar individuellt innan jag går på gruppgympa.

Shit, tänkte jag, vattengympa. Jag måste ju köpa en baddräkt. Efter jobbet idag så gav jag mig ut på jakt efter en mammabaddräkt. Varken HM, Lindex eller Åhlens City hade någon. Men till slut så hittade jag en på Vero Moda. De hade inte ens framme dem, men som tur var så frågade jag. En svart baddräkt blev det. Den satt inte perfekt och jag får inte lämna tillbaka den. Men det som var väldigt positivt var att jag endast betalade 100 kr för den. 70 % rabatt :). Mer behöver den inte kosta då jag bara ska använda den i några månader.

Vill du sitta?

Den frågan fick jag idag av en jättesöt ung tjej på bussen. Jag blev lite paff och tackade artigt nej. Fast jag hade nog kunnat sitta, hade väldigt ont i ryggen, därav bussturen. Men jag är så envis och det kändes så fel att sätta sig. Jag är ju inte gammal och det är gamla som får sitta på bussen. Alltså måste det betyda att min mage inte är så liten längre. På jobbet säger de att den börjar bli stor och att den har växte enormt mycket under julen. Kan ju kanske bero på allt godis och fika som jag har tryckt i mig under december månad. Eller så är det skrutten som börjar växa till sig.

Han har lite nya rutiner. Som att sparka och fäktas med armarna som en galning strax efter 6 på morgonen. Då är det inte så lätt att snooza och somna om mellan rigningarna. Kring lunch är fortfarande en populär tid att röra sig och på kvällen, fast något senare nuförtiden. Idag har han sparkat nedåt, inte en jätteskön känsla måste jag erkänna. Det blir lite jobbigt att sitta.

Jag har köpt ett åka hem från BB kit. En vit body, ett par gröna byxor, en liten mössa med gröna figurer på och vita strumpor. Han kommer att vara så fin vår lilla kille.

Nu en magbild så att ni får se hur jag ser ut i vecka 28 (27+1). Eftersom jag aldrig blir nöjd med bilder på mig själv så får huvudet inte vara med.

90 dagar kvar

Nu är jag i vecka 28 (27+0) och det är 90 dagar kvar till beräknad nedkomst. Det låter ganska mycket med 90 dagar. Men när jag börjar tänka i månader så inser jag att det inte är så speciellt länge kvar.
Vi har börjat att kolla och räkna på det här med föräldraledigheten, men usch så tjorvigt det kändes och mer beslut som ska tas. Hur länge ska jag vara hemma och hur länge ska Mattias vara hemma? Var nog inte riktigt på humör så jag får ta tag i det någon annan dag istället.

Jag har köpt mina första kläder till skrutten. Det kändes lite konstigt, men roligt. Tänk att vi ska få en liten kille som ska ha på sig de där små kläderna. Det är fortfarande så overkligt. Alexander, hmm, undrar om det blir en Alexander.

Nu har julen dansats ut

Idag städade jag bort julen. Lite tråkigt faktiskt. Jag gillar att tända granen på morgonen. Men det går ju inte att ha den framme hur länge som helst, som någon julgalning :).

I onsdags så var jag på en kort "kurs" om smärta, vad man kan göra åt den mm under graviditeten. Min rygg blir ju inte direkt bättre när jag blir tyngre så jag kände att jag måste göra något åt det. Min barnmorska rekommenderade att jag skulle boka tid hos en sjukgymnast på Feelgood Men jag var tvungen att gå den här kursen innan jag fick boka tiden. Kursen var mer inriktad på foglossningar men jag fick rätt bra tips på övningar, sovställningar, hållning mm. När den var slut så bokade jag en tid hos tjejen som höll kursen. Hon verkade väldigt bra så jag hoppas att jag kan få bra övningar som jag kan göra som hjälper hela min rygg inte bara områden som är påverkade av foglossningar och tung mage. Plus att jag vill tillbaka till gymmet. När jag går dit nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Är inte direkt van att ha en mage som är ivägen. Jag och Mattias försöker i alla fall att promenera några kvällar i veckan. Träningen behövs, vill vara fit for fight när det är dags att krysta :).

Ohh, jag behöver ju en väska till :)

Väskor, väskor, väskor. Ja, jag kan ju säga att jag verkligen älskar väskor. Beviset finns i min garderob som är full av dem.
När jag satt och tänkte på vad vi behöver köpa innan skrutten kommer så kom jag på att vi måste ha en skötväska. Men att köpa en vanlig, praktisk och billig väska är ju inte riktigt min stil :). Så jag började genast att googla runt efter fina skötväskor som kanske inte ser ut som just skötväskor. Jag hittade flera stycken jättefina men kanske inte så billiga. Marc by Marc Jacobs har ju såklart en. Men jag vet inte om Mattias vill springa runt med den på stan :).
Men jag ska drömma lite och sen så får jag väl vara förnuftig och köpa en vanlig en.

Marc by Marc Jacobs

                                                                           Coach

Nytt år och nya möjligheter

Då var det 2011, vad hände med 2010 egentligen? Ibland går tiden så fort att jag nästan inte hänger med.

Gårdagen spenderade vi hemma. Det var tänkt att vi skulle på middag med Anna och Viktor plus några fler, men Viktor fick magsjuka och vi, eller främst jag ville inte riskera att bli sjuk. När jag väl får magsjuka så brukar jag kräkas som tusan och ha svårt att behålla någonting. Känns inte så roligt för skrutten. Plus att ryggen brukar ta stryk av det. Och  nu när jag inte kan äta mina vanliga värktabletter så gör jag allt för att undvika att få ont i ryggen. Det var tråkigt att inte spendera nyår med vänner som vi tänkt, men det gick bra att vara hemma. Mattias kom på att det var hockey på tv och blev glad. Jag var trött som tusan och hade svårt att hålla mig vaken. Men vi fick se fyrverkerier från fönstret och vi åt god mat.

2010 var ett år med blandade känslor. Många tårar och förtvivlan men samtidigt skratt och lyckliga stunder. Det bästa med det gågna året är i alla fall att skrutten blev till. Och självklart att underbara Mia kom till världen.
2011 hoppas jag blir ett år med positiva besked och händelser. Att allt går bra med vår lille kille och vi kan starta vårt nya liv, vi tre.