Uppdatering

Jag har inte haft orken att skriva ett inlägg för den senaste tiden har sett ut så här med en snabb sammanfattning.
Hård i magen, förstoppad,lactulos, tand, gråter i sömnen, snorig, slem i halsen, spyr, äter dåligt, lös i magen, röda prickar, krånglig vid läggning, sover dåligt, tand, tand, ledsen på dagarna, bära, bära.

Förutom att han var väldigt ledsen när vi la honom ikväll och att snoret rinner så börjar det faktiskt bli bättre. Skrutten kan nu vara en stolt kille med totalt 6 tänder. 2 nere och 4 uppe och det kan vara så att det är fler på gång. Han har haft det tufft ett tag våran lilla kille. Men trots allt så har han också varit super glad och busig, sprungit runt i sin gåstol och utforskat lägenheten, försöker resa sig upp och gör små försök att krypa från sittande ställning.

En stor fin njure

Idag har vi kanske varit på Alexanders näst sista besök på nefrologen på Astrid Lindgren. Först gjorde vi ultraljud. Alexander tyckte inte alls det var roligt att ligga på rygg eller på mage och inte var det roligare när han inte fick känna på den konstiga grejen som tanten hade på hans mage. Njuren såg jätte fin ut och den vänstra var fortfarande frånvarande, inte för att vi trott att den skulle dyka upp, men de var snälla och informerade oss om att den inte fanns där nu heller. Efter ultraljudet gick vi upp till nefrologen för att träffa läkaren. Vi fick såklart sitta och vänta i en halvtimme vilket resulterade i att Alexander började bli trött och behövde konstant underhållning. Han skrattade så det ekade i korridoren och förgyllde samtidigt sköterskornas dag :).
Läkaren sa att den högra njuren var stor och fin, den vänstra finns inte men blåsan på urinblåsan efter den är fortfarande kvar. Vi ska komma tillbaka i april nästa år och fortsätter det som nu att blåsan inte ställer till med problem, njuren är fin och Alexander mår bra, ja då behöver vi inte komma tillbaka på fler kontroller. Då är Alexander friskförklarad, tjoho. Vi var inte oroliga inför det här besöket, men det känns ändå så jäkla skönt att höra.

Fast tillbaka till samma ställe ska vi, för urologen och nefrologen ligger på samma ställe och den 29/11 ska vi dit och prata med en läkare om Alexanders vänstra testikel som inte har vandrat ner. Så läkarbesöken fortsätter fast för något som vi absolut inte behöver oroa oss för. Det värsta som kan hända är operation, men jag tror att den kommer att vandra ner av sig själv.

En kort rolig video

Lite bilder

Mamma jag vill ha din mobil.

Bus på madrassen i köket som användes för att mamma skulle få sova :).

Rally med gåstolen vi köpte på blocket. Den är rolig, men bara ganska. 

Så här söt skulle Alexander varit på Halloween om det inte hade tagit en månad för  bodyn att komma från USA. 

Playdate med sprutande tårar

Idag var vi och åt lunch med tjejerna från jobbet. Alexander tyckte att det var roligt och var väldigt glad och skötsam hela tiden. En av mammorna hörde sedan av sig och frågade om vi ville hitta på något och jag bjöd hem dem till oss, Alexander var ju på ett strålande humör.
Theo är 3 veckor äldre än Alexander, han kryper och har börjat resa sig mot saker. Först tyckte Alexander att Theo var intressant och han kände lite på honom. Theo blev exalterad och tyckte att det var så roligt att han gjorde ett litet glädje tjut som inte ens var i närheten av de ljudnivåer som Alexander kommer upp i. Då börjar min lilla kille att stortjuta och efter det var det kört. Varenda gång Theo lät eller kom i närheten så började han gråta och Theos stackars mamma gjorde allt för att han skulle vara tyst. Men efter en och en halv timmes kämpande så var vi tvungna att gå ut. Då fick jag känna lite i Alexanders mun och där var den, tand nummer fyra, den andra hörntanden. Han väntar lite med framtänderna så vi kommer att ha en liten dracula här hemma när de är ute helt. Vi får hoppas att det var tanden som spökade och att han inte är rädd för Theo, för är han det så kan vi ju inte träffas och det vill vi ju.

7 månader, Borås och allt annat jag inte har berättat

Ja idag blir Alexander 7 månader gammal, den där 1-års dagen närmar sig med stormsteg känns det som. Men jag börjar inte med vad han kan nu utan med våran resa till Borås. Jag och Alexander flög till Göteborg förra onsdagen och blev hämtade av Jenny, Malte och Hilma och Mattias kom på fredagen. Vi hade en underbar långhelg och Alexander älskade att busa med sina kusiner. Under helgen hann vi med Halloween fest med 14 utklädda barn, shopping på Lager 157 och en massa mys. Det var sorgligt att åka hem men vi hoppas att vi träffas snart igen.

Så vad händer med Alexander just nu? Det är alltid lika svårt att skriva om det. Jag är ju mitt uppe i det och det händer ju saker hela tiden men mest små saker.
Nätterna är katastrof, först började det med att det nästan var omöjligt att lägga honom, vi fick springa in och ut ur sovrummet halva kvällen. När det började bli bättre så började nattgråten. Han är väldigt ledsen i sömnen, från klockan 03 och tills han vaknar kring 04-05. Antagligen så händer det väldigt mycket i både kropp och hjärna. Han har börjat att få lite separationsångest, han har insett att han inte kan ta saker som ligger en bit bort utan sitter och sträcker sig efter leksaken och blir sedan irriterad när han inte får tag i den. Det är verkligen så att hans värld växer för varje dag och han upptäcker nya saker och det är väldigt roligt att vara med och se honom utvecklas.

Älskade fötter

Det senaste är att Alexander har börjat att göra miner och uttrycka sig med ansiktet. Han är så otroligt söt när han rynkar näsan och frustar så att man ser hans två små tänder. Det verkar som att han tycker att det är ännu roligare när vi skrattar och rynkar jag på näsan åt honom så gör han likadant tillbaka.
Rösten testas en hel del fortfarande, ibland med skrik, men också dova ljud. Gärna när han ska äta och då sprutar det gröt över hela mamma och köket.

Sitter gör han nu helt själv, jag har kuddar runtom men det är bara ifall att. Så nu kan han sitta en längre stund och leka helt själv på golvet. När han blir uttråkad så sätter vi oss med honom och viftar med våra fötter, för han älskar verkligen fötter, andras och sina egna. Han skrattar så han kiknar om man viftar med tårna och sedan kittlar honom på magen med dem.

I helgen hade vi farmor och farfar på besök och det tyckte vi var jätte roligt, Alexander njöt av uppmärksamheten och spexade hela helgen. Själv fick jag en välbehövlig stund för mig själv på lördag då Alexander, pappa, farmor och farfar gick på stan, det var skönt, men tänkt att man kan längta efter sin lilla skrutt på den korta tiden :).