Underbara bebis :)

Vi har verkligen en underbar liten bebis här hemma. Just nu är han glad nästan hela tiden och det är underbart. Han trivs jätte bra i vagnen och ligger där och "pratar" och skrattar när vi är ute. Peppar, peppar men jag har inte använt baby björnen på över en vecka. Jag tror inte att det här kommer att vara för evigt utan det kommer säkert en period igen när vagnen är ap tråkig. Men det får jag ta då. Just nu njuter jag.

Det som är lite jobbigt just nu är att skrutten har vaknat ledsen flera gånger den senaste veckan. Han vaknar 02 och äter, somnar om för att sedan vakna igen kring 04 jätte ledsen. Jag får honom att somna om, men han vaknar ledsen igen efter en halvtimme. Och så håller vi på till ca 06 då vi stiger upp. Efter det är han glad och go hela morgonen. Vi vet inte vad det beror på. Trodde först att det var magen, men det verkar som att det inte är det i alla fall. Vi hoppas på att det är en utvecklingsfas och att det går över snart.

Mamma på vift

I söndags så åkte jag och Fia och shoppade i Nacka Forum utan barn. De fick stanna hemma med sina pappor. Det var skönt men kändes lite konstigt. Det var ju första gången jag var borta från Alexander så länge sen han föddes. Tidigare har det bara varit en tur till tvättstugan eller frisören. Jag kom bara hem med ett svart bas linne till mig själv. Mattias fick en keps och Alexander han fick en del kläder som vanligt :). Kläder till mig själv är inte så roligt så länge mamma kilona är kvar. Det är ju inget som passar. Men så snart jag orkar ska jag börja ta tag i det också.

Just nu tycker skrutten att det är onödigt att sova på dagarna. Och sover han så är det inte längre än 30 minuter. Några nätter har varit lite sömnlösa också men inatt så sov han från 20.30 till 03.00, åt och somnade sedan om till ca 04.20, vaknade och vart ledsen men somnade om efter ett tag och sov till 06.40.  Förkylningen är inte borta än och imorse så var han täppt i näsan och rosslig i halsen och det var nog det som väckte honom vid 04. Han tog nog igen missad sömn, för det hör inte till vanligheten att han sover så här länge. Jag blev såklart lite orolig och trodde att han hade fått feber igen eller blivit mer sjuk. För sist när febern kom så sov han väldigt länge på natten. Men han har varit pigg och glad på morgonen så jag oroar mig bara i onödan tror jag.

Nu har han kört en av sina powernaps och vaknade precis och vill ha mat. Mammaplikten kallar :).

2 månader

Idag är det 2 månader sen vår lille skrutt kom till världen. Kan ni tänka er att det har gått så fort. Hans glada humör som jag skrev om sist har inte riktigt hållt i sig. Han pendlar mellan ledsen och glad. Vi tror att han har kommit in i nästa utvecklingsfas. Det är likadant som förra gången. Han ska nästan bara vara i famnen. Lägger man ner honom så kommer tårarna efter någon minut. Det gör ju inte saken bättre att det är så himla varmt. Trodde aldrig att jag skulle klaga på sommarvärme, men när man har en liten så önskar man att det ska vara lagom. Idag har han till och med sovit i vagnen hela dagen. Tror att han gillade de fläktande vindarna när jag knallade runt.

Vi har firat dagen med att luncha med pappa och sedan ett besök till en sjukgymnast. Hon gav oss tips och råd för att få bukt på hans skalle som är sne. Han har en lindrig form, en etta på en skala som går till tre och hon trodde inte att det skulle vara några problem att få skallen symetrisk. Han ska sova på en tjockare kudde och så ska vi göra några strech övningar. Kruxet är att de ska göras när babyn är avslappnad. Hmm, ska jag göra dem när han sover? För annars så sprattlar och grejar han alltid. Kommer att bli intressant att se hur vi ska lyckas. Men lyckas ska vi för jag vill inte att han ska komma när han är tonåring och vill raka av håret men kan inte för att skallen ser konstig ut.

Glad bebis :)

Vi har en glad liten kille här hemma. Det dåliga humöret som han hade förut är som bortblåst. Nu visar han missnöje när han är hungrig, trött eller uttråkad precis som alla andra bebisar. Magen verkar vara bra. Han verkar inte ha magknip längre och det är så skönt. Det är så jobbigt att se honom ha ont.Han är mer och mer vaken nu på dagarna. Och när han är vaken så vill han vara med, att man ska prata med honom och underhålla honom. Babygymmet och babysittern är fortfarande roliga och han kan sitta och ligga där rätt långa stunder. Vi försöker att träna på att ligga på mage också. Men då tycker han att det är roligare att suga på handen istället för att träna nacken och lyfta på huvudet. Flyttar jag handen så kommer han efter med huvudet. Jag försöker ersätta handen med en napp, men den åker ut på en gång.

Jag har varit på min första utflykt utan Alexander. Jag var en snabbis till Västermalmsgallerian för att kolla på kläder till mig själv. Det kändes lite konstigt och jag kunde inte riktigt slappna av. Så jag stressade runt inne på HM och skyndade mig sedan hem. På lördag ska jag klippa mig och då vara utan honom i flera timmar. Då får killarna umgås och mysa med varandra. Bra för både pappa och son.

Lilla skrutten

Ja, man ska inte skriva att allt börjar bli bra för då händer det något annat. Vi är just ni hemma på permission från avdelning Q80 på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Förra söndagen vaknade skrutten kring 05.30 efter en jättebra natt, han hade sovit hur länge som helst. Vi trodde att han hade börjat förstå dag och natt och börjat sova längre. Men tyvärr var det inte så. Skrutten var inte sig själv, han var väldigt trött och gnällig. Efter att vi bråkat med maten så sov han och sov och sov. Vi började bli riktigt oroliga. Han vaknade inte ens och var hungrig. Jag ringde Vårdguiden efter att han kollat hans temp som var 38.1. De sa att vi skulle åka till barnakuten eftersom han är så liten och för att han har njurproblemen. När Mattias kom hem från ICA så åkte vi iväg. Vi fick inte åka hem först idag.
På akuten togs det blodprover och urinprov och två misslyckade LP prov (ryggmärgsprov). Det var fruktansvärt att se vår lilla älskling så ledsen när det stack honom flera gånger samtidigt som han var så trött och bara ville sova. Vi blev sedan inlagda på avdelning Q80 som är en infektions avdelning. Förvirrade, skrämda och ledsna så fick vi ett rum och fick veta att endast en förälder fick stanna över natten. Vi bestämde att jag skulle stanna och att Mattias skulle åka hem och sova och komma tillbaka nästa dag med kläder, tandborste mm. Vi hade ju inte direkt planerat att vi skulle behöva stanna kvar.

Alexander fick dropp och fler kontroller gjordes. Natten var hemsk, Alexander var jätteledsen och fick högre feber, jag saknade Mattias och vi sov nästan ingenting. Klockan 05 så fick han en ipren och neseril näsdroppar för hans täppta näsa. Efter det så kunde vi sova i två och en halv timme.  Andra natten så fick Mattias komma och sova efter att de märkt att jag inte klarade av det själv utan bara grät och grät så de gjorde ett undantag.
Resten av veckan är som en dimma. Jag lämnade inte rummet först på fredag då vi fick gå ut alla tre. Före det fick inte Alexander lämna rummet och jag kunde inte lämna honom.
Hans feber höll i sig till på torsdag och nu är han "bara" snorig och hes. Vår lilla älskling kan inte skrika utan det kommer ett ynkligt väsande som skär i hjärtat.
Efter att febern var borta trodde vi att vi kunde andas ut. Vi hade fått reda på att han hade ett förkylningsvirus och tänkte att nu är han på väg att bli frisk.  Men då upptäckte de att hans lever har blivit påverkad och ännu fler blodprov togs. Återigen kände vi oss förtvivlade. Som tur var så blev Alexander piggare och piggare. Vi fick flera leenden och han var vaken mer och mer.

Det vi har fått veta om leverpåverkan är att levern producerar celler och det dör celler hela tiden. Men Alexanders lever gör det 10 gånger snabbare än normalt. Först var provet sådär, sen blev det sämre och sedan bättre. Nu måste det bli normalt. Läkarna vet inte varför än, men tror att det beror på viruset. Vi är hemma på permission till på tisdag. Då ska vi tillbaka och ta nya blodprov för att se vad som hänt och få svar på de prover som tagits men vi inte fått svar på pga helgdagar. Det bästa är om allt är normalt och vi får åka hem igen, det värsta att det har blivit sämre eller är likadant och vi blir inlagda igen.
Så nu håller vi tummarna.

                                          En glad liten skrutt med kanyler i båda händerna.