Lite bus och annat

Idag upptäckte Alexander att vi har ett skåp i badrummet. Han satt där och drog ut allt och tuggade och smakade så nu är jag tvungen att Alexander säkra där också. Toarullen är inte heller säker nu när han har kommit på att han kan resa sig upp mot toalettstolen, hålla i sig med ena handen och dra toapapper med den andra. Han är inte dum han :).
Igår fick han låna min burk med ansiktskräm, det är ju skruvlock så jag tänkte att det var lugnt. Det var det inte, jag tittar bort två sekunder och sedan har ungen hela munnen full av ansiktskräm, mums tyckte han, usch tyckte mamma.
Mat är mums men absolut inte från en burk, nu ska det bara vara det mamma och pappa äter, så vi börjar med att han få sitta och plocka själv och sedan får vi smyga in några skedar med burkmat. Det är väl bara att inse att han börjar bli stor och att det är dags att gå över helt till vanlig mat.

Jag avslutar med att berätta att han gungade för första gången igår och det var en otroligt glad liten kille som svingade fram och tillbaka så det kommer vi att göra ofta. Nu lyckades jag inte få en bild när han skrattar men här kommer två andra.

Sitta upp i sängen

Vår lilla älskling har kommit på att han kan sitta och stå i spjälsängen så vi var tvugna att sänka ner den för att han inte ska ramla över kanten. Nu kan nattningen ta 40 minuter upp till en timme för att Alexander inte kan slappna av och somna utan ska sätta sig upp hela tiden. En kväll la jag honom ner mer än 40 gånger innan jag fick honom lugn. Men jag hoppas på att det är nyhetens behag och att det går över snart.

Han blir bara stadigare när han står upp och har börjat att förflytta sig längs möbler. Han kan också släppa ena handen och försöker ta sig från soffbordet till soffan, än så länge har han inte lyckats, men det är inte långt bort.
Mattias tror att han kommer att börja gå snart också, jag hoppas att han inte gör det för då kommer jag att få springa som en galning. Om han petar överallt nu hur blir det inte när han börjar gå.

Operation och busig unge

Jag börjar med att skriva att operationen gick jätte bra och Alexander mår hur bra som helst, det märks inte ens att han har opererats förutom svullnad och plåster.
Så här gick det till från början till slut :).
På söndag eftermiddag ringde vi till avdelningen och fick tider för fasta, emla plåster och när vi skulle komma in på morgonen. Innan det var dags att sova hade de hunnit ringa och ändrat tiderna två gånger men så här blev det till slut.
Mat fram till 04
Vatten fram till 07
Emla plåster kl 08
Infinna oss på avdelningen kl 09
Vi var rädda att Alexander skulle bli ledsen och gnällig när han inte fick någon frukost men det blev han inte utan var på ett strålande humör. När vi kom till avdelningen fick han en fin landstingets pike, infart i handen och lite dropp och så var det dags att åka ner till operationen. Vi bestämde att jag skulle följa med in när han sövdes och det var bland det jobbigaste jag har gjort. Att lämna sin lilla älskling på ett bord i ett rum fullt av människor i blå kläder med massor av instrument och maskiner. Den ljusa sidan var att Alexander var fortsatt glad och charmade hela operationsteamet innan han somnade. Sedan var det bara att vänta och det kändes verkligen som en evighet innan kirurgen kom och sa att allt hade gått bra och sedan en evighet till innan narkossköterskan kom och sa att han var på uppvaket. När han vaknade ur narkosen var han fortfarande påverkad av morfinet och lite svår att få kontakt med. Men han var vaken så vi fick åka  upp på avdelningen, väl där vi honom att somna om ett tag och sedan åt han välling. Efter det vart han piggare och busade lite grann men ville helst vara i famnen. För att vi skulle få åka hem var han tvungen att kissa och det dröjde till strax före 18 och vi var nästan lika glada som när han kissade på BB. Han somnade så fort vi satte ner honom i vagnen och vi var minst lika trötta efter denna långa dag.
Han sov lite oroligt under natten men vaknade 05.20 och var glad och busig. Det märks alltså ingenting på honom och han verkar inte ha ont och det är så skönt. Nu hoppas vi att vi är klara med sjukhus förutom återbesök om 6 månader för testikeln och i april för njuren. Men sen så får det vara nog.

Busig skrutt före operationen.

Sömnig skrutt på uppvaket.

Övning ger färdighet

Här övas det för fullt, speciellt på att ställa sig upp mot möbler. Det går bättre och bättre och Alexander har börjat förstå vad som händer när han släpper taget, tacka vet jag blöjrumpa som dämpar fallet :). Han har även börjat förstå följder av saker, flyttar han på en sak så kommer han åt en annan, tex våra hängblommor eller ett uttag som jag så fint har ställt en låda framför. Han är verkligen en liten busunge och han petar, pillar och utforskar hela lägenheten.
Sömnen är bättre, han vaknar fortfarande flera gånger på natten men skillnaden nu är att jag får honom att somna om vid fyra, det kan ta 30-40 minuter men han sover sedan till 06 :).
Alexander har börjat att prata med nya ljud, det är mycket mamamam och papapap, ofta när han är hungrig eller trött.

Förra veckan var vi på ultraljud och de hittade en testikel på vänster sida lite längre upp. Igår fick vi veta att vi ska på inskrivning imorgon torsdag och operationen blir på måndag. Det känns lite hastigt men samtidigt är det skönt att få det bortgjort. Jag skriver mer om detta senare.

9 månader

Nu är vi alltså inne på månad nummer nio, galet, galet. Alexander kryper och är riktigt snabb om han har ett mål. Han utforskar och petar överallt, sladdar och uttag är speciellt intressanta. Han blir stadigare på att stå och försöker att resa sig hela tiden. Nya trick är att skaka på huvudet, babbla med nya ljud och dra av sig strumporna. Arg blir han som ett bi när han inte får som han vill och då testar han med krokodiltårar, ordet nej skrattar han åt och hyss har han redan lärt sig. Mammas stereo var ett absolut nej att röra så då kröp han halvvägs för att sedan vända sig om och le för att sedan fortsatta fram till stereon och pilla på knapparna. Sömnen ska jag inte ens skriva om för den har varit katastrofal så länge nu, men vi hoppas på ljusare tider snart. 

Vi har precis spenderar en vecka hos mamma (mommo) med moster Fia, Mia och Niklas. Vi hade också turen att hinna träffa morbror Jocke, moster Jenny, barnen och gammel mommo och moffa. Alexander hade inte sin bästa tid utan var väldigt gnällig och mammig, ingen fick hålla i honom och gick jag på toa så blev han väldigt ledsen. Men det blev bättre ju fler dagar som gick och lagom till vi skulle åka hem så började han känna sig bekväm. Kusinerna "lekte" en massa tillsammans och Mia ville ha med Alexander överallt, de var så söta ihop. Alexander fick upp ögonen för alla andras mat och han har ätit makaroner, korv, köttbullar, kyckling och majs mm och han tyckte att det var väldigt gott. Burkmaten var inte speciellt intressant men då var det tur att Mia tyckte det istället. Trots lite gnäll så hade vi en mysig vecka och vi saknar redan mommo. 

Gott nytt år med nya kunskaper

Nu jäklar kommer skrutten framåt, fortare och fortare. Han har även rest sig upp mot soffbordet och en köksstol. Nu kan han också dricka själv ur lilla nappflaskan, om han har lust vill säga. Han förstår mer och mer och ordet nej har vi fått använda rätt flitigt de senaste dagarna. Han använder sina nyvunna kunskaper för att utforska lägenheten och då menar jag hela lägenheten. Humöret svajar rätt rejält och ena stunden är han hur glad som helst för att två sekunder senare bli jätte arg eller gråta floder för att något inte går som han vill eller han inte får röra något. Men en del av frustrationen börjar försvinna och det är vi glada för. Nätterna är fortfarande krångliga men börjar bli en aning bättre nu när allt han har övat på börjar fungera, men vi hoppas på att det nya året kommer med mer sömn till oss alla.