Nu är vi hemma igen efter att ha firat Alexanders första jul hos farmor och farfar. Alexander förstod sig inte riktigt på det här med jul och paket. Tomten (Tony) var lite rolig och paketen kunde man tugga på, men det var nog allt, han var för trött och gnällig för att orka med allt ståhej. Men vi hade mysiga dagar i ett blåsigt Örnsköldsvik trots att varken jag, Mattias eller Alexander sov särskilt mycket. Det är ju så att vår lille skrutt har någon sorts 8 månaders kris och separationsångest fas. De senaste två veckorna har varit tuffa för oss alla. Det börjar med nattningen på kvällen, från att ha tagit 5 minuter så tar det nu kring 35 minuter att få Alexander att sova. Sedan "vaknar" stackarn ledsen minst en gång i timmen från det att han somnar fram tills att han vaknar helt kring 05. Vissa nätter är han vaken någon timme också och bökar på men är oftast inte ledsen då. Det har blivit värre under den här två veckors perioden och nådde sin peak nu under julen och efter att vi kom hem.
Det är ju inte bara nätterna som är jobbiga utan skrutten har haft problem att sova på dagarna, äta och han har varit väldigt gnällig och klängig.
Men han har haft väldigt mycket på gång och under julhelgen så kom han äntligen framåt på ett rumphasande krypsätt :). Så nu är han både lycklig och frustrerad för han kommer sig dit han vill men inte alltid så fort som han tänkt sig. Han tränar också på att ställa sig upp men får inte riktigt till fötterna. Ovanpå allt det här så är tand nummer 7 och 8 på väg, ytterligare en bidragande orsak till dålig sömn och matvägran.
Det har inte bara varit knasigt utan något som är nytt för oss är att vi får sitta med Alexander och mysa i soffan och det är underbart :). Vi har busat en massa och Alexander älskar att flörta med tjejer på stan.
Snart går den här fasen över och vi har en lycklig skrutt som kryper runt och utforskar världen och då jäklar får vi det tufft när vi ska jaga honom överallt :).
