Älskade fötter

Det senaste är att Alexander har börjat att göra miner och uttrycka sig med ansiktet. Han är så otroligt söt när han rynkar näsan och frustar så att man ser hans två små tänder. Det verkar som att han tycker att det är ännu roligare när vi skrattar och rynkar jag på näsan åt honom så gör han likadant tillbaka.
Rösten testas en hel del fortfarande, ibland med skrik, men också dova ljud. Gärna när han ska äta och då sprutar det gröt över hela mamma och köket.

Sitter gör han nu helt själv, jag har kuddar runtom men det är bara ifall att. Så nu kan han sitta en längre stund och leka helt själv på golvet. När han blir uttråkad så sätter vi oss med honom och viftar med våra fötter, för han älskar verkligen fötter, andras och sina egna. Han skrattar så han kiknar om man viftar med tårna och sedan kittlar honom på magen med dem.

I helgen hade vi farmor och farfar på besök och det tyckte vi var jätte roligt, Alexander njöt av uppmärksamheten och spexade hela helgen. Själv fick jag en välbehövlig stund för mig själv på lördag då Alexander, pappa, farmor och farfar gick på stan, det var skönt, men tänkt att man kan längta efter sin lilla skrutt på den korta tiden :).